fiabergdahl.blogg.se

Hon backade in i badrummet och tog en sista koll i spegeln, för att säkerställa att hår och makeup var som det skulle. Hon kände sig nöjd. Hon såg vårdad, men ändå lite naturligt rufsig ut. Hon skulle kunna gå på sin dejt och känna sig tämligen bekväm.

Hon hade haft kontakt med signaturen ”Luftgitarr” i tolv dagar på dejtingsajten, och nu hade de bestämt sig för att träffas på riktigt. In real life.

Hon var förväntansfull och hoppades att ”Luftgitarr” skulle var lika trevlig som han var på dejtingsajten. På dejtingsajten var han så inkännande, rolig och varmhjärtad. Han var en sann humanist och feminist och brann för miljöfrågor, som tex att isbjörnarna måste kunna hitta tillräckligt stora isflak för att hinna para sig och äta tillräckligt många energirika sälhjärnor för att överleva den karga vintern. Han var intresserad av 50-talsmöbler och glaskonst från Kosta Boda. Han läste gärna om Feng Shui, kriminologi och berömda fotografier, och han kunde rabbla upp alla Queen-låtar som någonsin släppts samt koppla dem till rätt platta. Han hyrde en egen plats i ett konstnärskollektiv där han hade en drejskiva och var delägare i en brännugn. Han höll för tillfället på med att dreja ihop sin egen servis. Det senaste projektet var ett stort uppläggningsfat som skulle dekoreras med astronomiska symboler. Han plastbantade och hade alltid med sig en egen tygkasse när han gick och handlade. Hon kände på sig att det skulle bli en trevlig eftermiddag.

De hade bestämt att träffas på ett litet fik mitt i stan, ett fik som var berömt för sina fantastiskt goda vaniljbullar. Där snålade de inte med smör och socker, så efter att ha ätit en av deras vaniljbullar var man garanterat alldeles smörkladdig om händerna, sockerstinn i skallen, och i behov av en lång, rask promenad för att bränna tillräckligt många kalorier för att kunna äta middag med gott samvete de närmaste dagarna.

När hon klev in på fiket kände hon igen honom på bråkdelen av en sekund trots att det var fullt av folk, och han tittade upp och log ett stort varmt leende, för han förstod omedelbart att det var hon.

Det var som om hela fiket plötsligt lystes upp av färgsprakande energivågor, och de kunde inte släppa varandra med blicken.

De visste inte riktigt hur det gick till, men samtalet kom liksom igång redan innan de hade börjat prata med varandra, och böljade fram och tillbaka med många skratt och tokiga skämt, varvat med allvar.

Det var lite stimmigt med alla besökare på fiket, så de bestämde sig för att gå vidare till en restaurang i närheten, där det skulle vara lättare att prata, och där de inte bara skulle få i sig fett och kolhydrater.

På restaurangen försökte de gissa vad den andra skulle beställa, och de skrattade förtjust när de hade gissat rätt. De kände sig alldeles höga på endorfinerna som pumpade runt i deras blod. Det var en berusande känsla att titta in i varandras ögon och ana att de hade mött en tvillingsjäl.  De konstaterade skrattande att det kändes som på film när nyförälskade par springer runt och knuffar varandra lite lekfullt på en strand (som av någon anledning alltid är alldeles öde förutom paret) eller hamnar någonstans där de kan prova tokiga hattar och posera för varandra med tokiga miner. De kunde nästan känna en mäktig stråkorkester sitta gömd någonstans i närheten.

De hade skvalpat runt lite med salladsbladen från förrätten, men hade ännu inte fått in huvudrätten innan luften förtätades och blev elektrisk. Blodet svallade och de hade aldrig upplevt en större attraktion tidigare.

De började antyda att de skulle gå hem tillsammans i skymningen, och de vågade nästan inte uttala vad som skulle hända då. Men de skojade lite om hur det skulle kännas att sitta mitt emot varandra vid frukostbordet och minnas famntag och närhet och veta att de skulle dela många glas apelsinjuice och rostade brödskivor tillsammans i framtiden. Det kändes så fint!

De fantiserade om ett stojigt bröllop där alla deras nära och kära skulle äta, dansa, prata och sjunga tillsammans och knyta ihop nya relationer.

Det skulle inte dröja länge innan kärleksakten hade virvlat vidare och alstrat ett nytt litet liv i en kärlekspulserande livmoder. De skulle längta och vänta tillsammans och så småningom hälsa ett nytt litet underverk välkommen till vår vackra värld. De skulle gemensamt älska, skydda, vårda och fostra det lilla knytet så att det skulle bli en klok och omtänksam person som gjorde rättvisa för sina steg på jorden.

Snart skulle det lilla underverket få ett syskon. Och ett till. De skulle läsa godnattsagor och pussa små, mjuka kinder god natt. De skulle gå in och lyssna på deras snusande andetag och andas in doften av nybadad liten gullunge. Ibland skulle barnen sova så tyst och lugnt att de skulle bli tvungna att lyssna alldeles intill för att försäkra sig om att de verkligen andades, och så skulle de skoja lite generat om att de var hönsiga föräldrar.

-       Men hur skulle vi dela upp föräldraledigheten? undrade hon lite oroligt.

-       Vi skulle väl få titta på hur det slår ekonomiskt, svarade han efter ett ögonblicks tvekan.

Så beställde de in en ny flaska vin och funderade över hur livet som småbarnsföräldrar skulle bli.

-       Vi skulle inte få sova ordentligt på nätterna, och vi skulle få vabba med jämna mellanrum, när barnen drabbas av förkylningar, influensa, öroninflammation och barnsjukdomar.

De insåg att de skulle vara trötta och slitna och upptagna av att få ihop livspusslet, och dagarna av tokiga och impulsiva infall skulle vara över. Den ungdomliga rosigheten skulle gradvis övergå till ringar under ögonen och säckiga mysbyxor. Inte speciellt glamoröst.

Plötsligt skulle de törsta efter lite bekräftelse och minsta lilla uppskattning på jobbet, bussen eller ute på stan i största allmänhet skulle göra underverk med tröttheten och vardagslunken. Det skulle få dem att känna sig levande och unga igen.

De skulle känna sig attraherade av någon ny. De skulle börja smussla, och plötsligt skulle de vara förälskade i en annan person.

De skulle gräla, gråta och skilja sig. Det skulle göra ont.

De tittade på varandra över bordet. De insåg att deras äktenskap var dömt att misslyckas. Det var över. Den heta förälskelsen hade falnat.

De betalade sin nota, och kom överens om att bli vänner på facebook. Där blev de genuint goda vänner, och skrev små lustiga meddelanden till varandra, så det hände att deras vänner frågade vad deras speciella koppling var.

Då brukade de le hemlighetsfullt och svar att man kan väl säga att vi har ett förflutet ihop. Men det är över nu.